Hejsan,
Min svärmor driver mig till vansinne. Min fru och jag fick precis vårt första barn och hon hann knappt klämma ur sig vår underbare son förrän hennes mor klampade in och började diktera hur ALLT, och jag menar verkligen ALLT ska göras. Byta blöjor, amma, sova, vyscha, trösta, tvätta, ja, tom hur min fru skulle utföra knipövningar för att inte få inkontinensproblem. Inte för att jag är förvånad då hon under hela vårt förhållande varit ganska påfrestande och lagt sig i än det ena än det andra. Jag har pratat med min fru som bara säger att hennes mor vill så väl. Men vad ska jag göra åt saken, jag vill inte ställa till med någon scen men jag känner mer att hon vill så väl men att det blir så fel. Hur säger jag ifrån utan att trampa henne på tårna?
Tack på förhand!
Jesper
Hatartrubbel svarar:
Käre Jesper,
Dear mother of lord. Vid första eftertanke så skulle vi vilja be henne fara och flyga. Förstår att det inte riktigt går an. Din fru verkar inte lida fullt så mycket av sin mors samaritan behaviour. Det är ganska vanligt att inte komma överens med sina svärisar och det är viktigt att komma ihåg att det inte är dem du har en relation med. Men samtidigt så ska det ju fungera att träffa dem hur ofta ni nu gör det. I ditt fall så verkar det vara så att du träffar din svärmor oftare än vad du egentligen skulle vilja. Kanske inte så mycket att göra åt men när det börjar inkräkta på det vi känner är vår personliga sfär då är det dags att sätta ned foten och säga ifrån. Om nu inte din fru känner att hon har ett behov av det så kan du ju förklara för henne att du har det. Om hon fortfarande inte förstår problemet så är det bara att bita i det sura äpplet och ta upp det med din svärmor själv. Försök att så vänligt, men bestämt, förklara för henne att ni gärna tar emot råd och hjälp från henne när ni ber om det men att ni för det mesta vill försöka klara er själva. I situationen med er son så tycker jag att du dessutom kan säga att ni vill lära känna varandra på egen hand och försöka förstå varandras behov. Learning by doing så att säga. Det den äldre generationen ofta glömmer är att det har gått en massa år sedan de själva fick barn och att tiderna förändras och så även barnuppfostran mm. Är din svärmor en klok kvinna så förstår hon och kommer förmodligen också att uppskatta din uppriktighet. Är hon inte den skarpaste kniven i lådan kanske hon tar extremt illa upp och blir sur och förolämpad. Men det får det kanske vara värt, eller? Vi önskar dig all lycka, stå på dig annars är det risk att det kommer att gå ut över din och din frus relation.
Med kärlek
HT
måndag 31 maj 2010
Rävsax ++
Hej,
Jag har hamnat i en situation som jag inte önskar ens min värsta fiende. Min kompis är otrogen mot sin kille, jag vet om det, jag känner hennes kille och jag är dessutom kär i honom. Skulle aldrig kunna avslöja henne trots att det teoretiskt sett skulle kunna gynna mig. Han är lyckligt ovetande om att hon är otrogen mot honom med en kille som vi alla känner. Jag har frågat henne varför hon gör såhär mot sin kille men även mot den andra killen som är helt såld på henne. Hon säger att hon gillar båda och att hon inte kan bestämma sig för om hon ska göra slut med sin kille för att vara med den andre. Jag känner att jag inte kan se hennes kille i ögonen längre samtidigt som jag inte kan förstå hur hon kan göra såhär mot honom eftersom han i mina ögon är helt underbar. Vad ska jag göra?
Kram
Johanna
Hatartrubbel svarar:
Kära Johanna,
Shit, shit, shitness! Du har verkligen hamnat i en svår situation. Det är egentligen två olika problem. Hade du inte haft känslor för din kompis kille så hade du säkert tyckt att det var jobbigt att sitta inne med den information du gör om även du och killen är vänner. Att du har känslor för din kompis pojkvän är på inget vis en optimal situation och du kan försöka förtränga dem för kung och fosterland men om de är äkta så kommer de att segra över dig. Vad vi känner är inget vi direkt kan styra över. Därmed inte sagt att du måste göra något åt dem, leva ut dem in absurdum. Det kan ju göra att du hamnar i en extremt besvärlig sits med din kompis. Känslorna för killen får du kanske lägga lite band på för en stund och istället koncentrera dig på att försöka hjälpa din kompis att komma på rätt köl med hennes problem. Hon är just nu en riktig kakätare. Vill ha kakan men samtidigt äta. I längden en ohållbar situation och vi misstänker att hon kanske inte mår så bra som hon vill låta påskina. Hon måste själv besluta vad hon ska göra. Under tiden hon funderar så tycker vi att du kan säga vad du tycker och att hon får gå bakom ryggen på dig också om hon tänkt fortsätta eftersom du tycker att det är jättejobbigt att se hennes pojkvän i ögonen. Att du är kär i hennes kille löser sig i längden. Antingen så hittar du en annan kille som du blir kär i eller så blir det ni en vacker dag. Är det meningen så sker det. All lycka och må så väl!
Med kärlek
HT
Jag har hamnat i en situation som jag inte önskar ens min värsta fiende. Min kompis är otrogen mot sin kille, jag vet om det, jag känner hennes kille och jag är dessutom kär i honom. Skulle aldrig kunna avslöja henne trots att det teoretiskt sett skulle kunna gynna mig. Han är lyckligt ovetande om att hon är otrogen mot honom med en kille som vi alla känner. Jag har frågat henne varför hon gör såhär mot sin kille men även mot den andra killen som är helt såld på henne. Hon säger att hon gillar båda och att hon inte kan bestämma sig för om hon ska göra slut med sin kille för att vara med den andre. Jag känner att jag inte kan se hennes kille i ögonen längre samtidigt som jag inte kan förstå hur hon kan göra såhär mot honom eftersom han i mina ögon är helt underbar. Vad ska jag göra?
Kram
Johanna
Hatartrubbel svarar:
Kära Johanna,
Shit, shit, shitness! Du har verkligen hamnat i en svår situation. Det är egentligen två olika problem. Hade du inte haft känslor för din kompis kille så hade du säkert tyckt att det var jobbigt att sitta inne med den information du gör om även du och killen är vänner. Att du har känslor för din kompis pojkvän är på inget vis en optimal situation och du kan försöka förtränga dem för kung och fosterland men om de är äkta så kommer de att segra över dig. Vad vi känner är inget vi direkt kan styra över. Därmed inte sagt att du måste göra något åt dem, leva ut dem in absurdum. Det kan ju göra att du hamnar i en extremt besvärlig sits med din kompis. Känslorna för killen får du kanske lägga lite band på för en stund och istället koncentrera dig på att försöka hjälpa din kompis att komma på rätt köl med hennes problem. Hon är just nu en riktig kakätare. Vill ha kakan men samtidigt äta. I längden en ohållbar situation och vi misstänker att hon kanske inte mår så bra som hon vill låta påskina. Hon måste själv besluta vad hon ska göra. Under tiden hon funderar så tycker vi att du kan säga vad du tycker och att hon får gå bakom ryggen på dig också om hon tänkt fortsätta eftersom du tycker att det är jättejobbigt att se hennes pojkvän i ögonen. Att du är kär i hennes kille löser sig i längden. Antingen så hittar du en annan kille som du blir kär i eller så blir det ni en vacker dag. Är det meningen så sker det. All lycka och må så väl!
Med kärlek
HT
söndag 30 maj 2010
Inte för mycket begärt
Hej HT!
Jag har varit singel ett tag, närmare bestämt 5 år. Tycker att det är svårt att hitta någon som jag skulle kunna tänka mig att spendera resten av mitt liv med. Det behöver inte vara blixtar och dunder men det kan väl i alla fall pirra lite i magen. Kännas lite spännande om ni förstår!? Jag har träffat många killar men det stannar liksom upp ganska snabbt. Antingen är han inte intressant eller så är han inte intresserad av mig och därmed inte heller jag av honom. Har kommit så långt att jag inte lägger energi på att sörja något som aldrig kunde bli, dvs en man som inte finner något intresse i mig. Men när jag tänker på mitt framtida liv så ser jag mig själv gå hand i hand med min man även efter många års äktenskap. Vill alltså ha en livskamrat, någon att luta mig mot när det stormar, någon som kommer med en tröstande kram en tung dag och någon att hålla i hand när helst andan faller på. Hur och var hittar jag honom?
Kram
Sandra
Hatartrubbel svarar:
Kära Sandra,
Vi förstår! Det är verkligen inte för mycket begärt. Och du verkar ha en sund och härlig inställning till detta med kärlek och dejtande. Det är inte svårt att träffa män(niskor). Men att träffa någon som vi känner att vi skulle kunna leva resten av livet med, ja, det är som att vaska guld. Mycket grus innan du hittar ett litet, litet guldkorn. Men det är klart att han finns där ute, ditt guldkorn. Och när du hittar honom så gäller det att inte lägga sig på latsidan när det första bubbliga pirret i magen slumrar till lite. Det gäller att vårda relationen precis som du vårdar allt annat som inte överlever på bara luft. Tillit och respekt som vi pratat om tidigare. Och det där med att hålla handen, härligt och viktigt. Närhet, fysisk beröring. Vänliga ord, en omtänksam gest. Var hittar du honom då? Ja, det är en bra fråga. Han kan faktiskt dyka upp var som helst. Det kan vara en gammal flamma som du inte träffat på ett tag. Det kan vara killen som kliver in på bensinstationen som du spontant besökte då du upptäckte att det började sina i tanken. Eller den nya killen på jobbet. Det gäller att hålla ögonen öppna helt enkelt. När du minst anar det så halkar han in i ditt liv. Klyschigt men ack så sant. Lycka till i jakten på pirr i magen!
Med kärlek
HT
Jag har varit singel ett tag, närmare bestämt 5 år. Tycker att det är svårt att hitta någon som jag skulle kunna tänka mig att spendera resten av mitt liv med. Det behöver inte vara blixtar och dunder men det kan väl i alla fall pirra lite i magen. Kännas lite spännande om ni förstår!? Jag har träffat många killar men det stannar liksom upp ganska snabbt. Antingen är han inte intressant eller så är han inte intresserad av mig och därmed inte heller jag av honom. Har kommit så långt att jag inte lägger energi på att sörja något som aldrig kunde bli, dvs en man som inte finner något intresse i mig. Men när jag tänker på mitt framtida liv så ser jag mig själv gå hand i hand med min man även efter många års äktenskap. Vill alltså ha en livskamrat, någon att luta mig mot när det stormar, någon som kommer med en tröstande kram en tung dag och någon att hålla i hand när helst andan faller på. Hur och var hittar jag honom?
Kram
Sandra
Hatartrubbel svarar:
Kära Sandra,
Vi förstår! Det är verkligen inte för mycket begärt. Och du verkar ha en sund och härlig inställning till detta med kärlek och dejtande. Det är inte svårt att träffa män(niskor). Men att träffa någon som vi känner att vi skulle kunna leva resten av livet med, ja, det är som att vaska guld. Mycket grus innan du hittar ett litet, litet guldkorn. Men det är klart att han finns där ute, ditt guldkorn. Och när du hittar honom så gäller det att inte lägga sig på latsidan när det första bubbliga pirret i magen slumrar till lite. Det gäller att vårda relationen precis som du vårdar allt annat som inte överlever på bara luft. Tillit och respekt som vi pratat om tidigare. Och det där med att hålla handen, härligt och viktigt. Närhet, fysisk beröring. Vänliga ord, en omtänksam gest. Var hittar du honom då? Ja, det är en bra fråga. Han kan faktiskt dyka upp var som helst. Det kan vara en gammal flamma som du inte träffat på ett tag. Det kan vara killen som kliver in på bensinstationen som du spontant besökte då du upptäckte att det började sina i tanken. Eller den nya killen på jobbet. Det gäller att hålla ögonen öppna helt enkelt. När du minst anar det så halkar han in i ditt liv. Klyschigt men ack så sant. Lycka till i jakten på pirr i magen!
Med kärlek
HT
Ingen rök utan eld, eller?
Hej!
Jag är tillsammans med en kille sedan drygt ett år och för ett tag sedan var han iväg på konferens med jobbet i några dagar. En väninna till mig jobbar på samma företag och var därför med. För några dagar sedan ville hon luncha med mig för att hon hade något viktigt att prata med mig om. Hon hade råkat höra två andra tjejer på jobbet prata om att den ena tjejen hade strulat till det lite med min kille på konferensen. Jag har nu konfronterat honom med det men han ger en helt annan version av vad som hänt. Enligt honom ska tjejen ha blivit så full att han var tvungen att leda henne till hennes rum och hjälpa henne i säng. Jag är helt förkrossad och vet inte vad jag ska tro. Det känns väldigt olikt min kille men med tanke på att han gillar både tjejer och killar så är det inte en omöjlighet. Vad ska jag göra?
Kramis
Hannes
Hatartrubbel svarar:
Käre Hannes,
Det är inte alltid så lätt det här med relationer och kärlek. Vi anser att tillit och respekt är några av alla de stenar vi ska lägga som grund i det bygge vi påbörjar när vi går in i en relation. Vad sanningen än är så har det såtts ett frö av tvivlan hos dig efter att detta framkommit. Det finns egentligen bara två saker du kan göra. Antingen så litar du på den version som din pojkvän ger och då krävs det också att du ser till att det där sådda fröet aldrig gror inom dig. Eller så tror du på den andra versionen och då behöver du så småningom ta ställning till om snedsteget är något som du kan leva med eller inte. Kan du inte leva med det så plockar du ihop skärvorna av ditt hjärta och går. Kan du leva med det så gäller det att bryta ihop och komma igen. Hur som så kommer det antagligen att ta tid att bygga upp tilliten igen men ge inte upp om du tror på att kärleken övervinner allt. Ta hand om dig!
Med kärlek
HT
Jag är tillsammans med en kille sedan drygt ett år och för ett tag sedan var han iväg på konferens med jobbet i några dagar. En väninna till mig jobbar på samma företag och var därför med. För några dagar sedan ville hon luncha med mig för att hon hade något viktigt att prata med mig om. Hon hade råkat höra två andra tjejer på jobbet prata om att den ena tjejen hade strulat till det lite med min kille på konferensen. Jag har nu konfronterat honom med det men han ger en helt annan version av vad som hänt. Enligt honom ska tjejen ha blivit så full att han var tvungen att leda henne till hennes rum och hjälpa henne i säng. Jag är helt förkrossad och vet inte vad jag ska tro. Det känns väldigt olikt min kille men med tanke på att han gillar både tjejer och killar så är det inte en omöjlighet. Vad ska jag göra?
Kramis
Hannes
Hatartrubbel svarar:
Käre Hannes,
Det är inte alltid så lätt det här med relationer och kärlek. Vi anser att tillit och respekt är några av alla de stenar vi ska lägga som grund i det bygge vi påbörjar när vi går in i en relation. Vad sanningen än är så har det såtts ett frö av tvivlan hos dig efter att detta framkommit. Det finns egentligen bara två saker du kan göra. Antingen så litar du på den version som din pojkvän ger och då krävs det också att du ser till att det där sådda fröet aldrig gror inom dig. Eller så tror du på den andra versionen och då behöver du så småningom ta ställning till om snedsteget är något som du kan leva med eller inte. Kan du inte leva med det så plockar du ihop skärvorna av ditt hjärta och går. Kan du leva med det så gäller det att bryta ihop och komma igen. Hur som så kommer det antagligen att ta tid att bygga upp tilliten igen men ge inte upp om du tror på att kärleken övervinner allt. Ta hand om dig!
Med kärlek
HT
lördag 29 maj 2010
Kakätare
Vi har genom åren stött på ett antal riktiga kakätare, ja till och med riktiga kakmonster. Vad är då detta? Jo, det är killen (eller tjejen) som är högst ambivalent. Han vill ha kakan men samtidigt äta den. Det kan te sig på lite olika sätt. Antingen så har han en tjej som han inte gör slut med samtidigt som han uppvaktar dig. Han kan så att säga inte få tummen ur och bestämma sig för om han vill ha kakan eller äta den. Så då gör han både och. Eller så är han singel och gillar dig jättemycket men kan samtidigt inte bestämma sig för om han vill lämna singellivet bakom sig. Vad göra? Bränn kakan för honom. Låt honom inte fortsätta för det kommer han att göra. Så länge han kan. Det kan vara svårt om det faktiskt är en kille du gillar. Och visst, han kan ju ändra sig i längden men det finns också risk att du går därifrån söndersmulad. Och smulan, det vore bra onödigt!
Med kärlek
HT
Med kärlek
HT
fredag 28 maj 2010
När vi vill trycka på pausknappen i livet
Hej HT,
Jag har tappat lusten totalt. Jag vill ingenting längre. Jag vantrivs på mitt jobb. Jag är less på mitt hem. Jag är less på det liv jag lever helt enkelt. Det är inte så att jag vill dö men just nu är det bara så förbannat tungt och trist att leva. Saker som jag vanligtvis tycker om att göra känns inte längre roliga och jag bävar för att det ska fortsätta såhär resten av mitt liv. Vad ska jag ta mig till?
Vänliga hälsningar
Trötter
Hatartrubbel svarar:
Käre Trötter,
Ibland är det så att vi tar allt det vi har i våra liv för givet. Vi ser bara till det vi inte har, det vi inte är eller det vi inte gör och åstadkommer. Vi skulle alltför ofta må bra mycket bättre om vi istället la fokus på det som ÄR bra. Det finns så mycket enkla saker som vi faktiskt kan värdesätta. Att kunna gå, äta, andas, prata och skita helt på egen hand. Att vi har mat på bordet, tak över huvudet och en säng att sova i. Det låter kanske klyschigt men det är sådana saker som vi tar för givna mer eller mindre varenda dag i våra liv. Sånt som vi ser som självklarheter. Därmed inte sagt att man inte kan eller ska få må dåligt. Vi vill bara belysa att det finns skillnader. Grader i helvetet. Det är svårt att avgöra hur läget är i ditt fall men det låter som att du behöver lite hjälp, en liten puff och knuff upp över kanten. Vi är övertygade om att du har kapacitet att själv klara ut och skapa reda i det känslomässiga virrvarr du hamnat i. Men kanske inte kraften just nu. Ibland så behöver vi också lite extra draghjälp för att orka och klara av att själva rycka oss i den berömda kragen. Har du vänner eller en partner som du kan prata med? Om inte så finns det flera organisationer du kan vända dig till för att få någon att tala med. Du ska inte behöva gå runt och må dåligt när det finns hjälp att få. All lycka och kraft till dig!
Med kärlek
HT
Jag har tappat lusten totalt. Jag vill ingenting längre. Jag vantrivs på mitt jobb. Jag är less på mitt hem. Jag är less på det liv jag lever helt enkelt. Det är inte så att jag vill dö men just nu är det bara så förbannat tungt och trist att leva. Saker som jag vanligtvis tycker om att göra känns inte längre roliga och jag bävar för att det ska fortsätta såhär resten av mitt liv. Vad ska jag ta mig till?
Vänliga hälsningar
Trötter
Hatartrubbel svarar:
Käre Trötter,
Ibland är det så att vi tar allt det vi har i våra liv för givet. Vi ser bara till det vi inte har, det vi inte är eller det vi inte gör och åstadkommer. Vi skulle alltför ofta må bra mycket bättre om vi istället la fokus på det som ÄR bra. Det finns så mycket enkla saker som vi faktiskt kan värdesätta. Att kunna gå, äta, andas, prata och skita helt på egen hand. Att vi har mat på bordet, tak över huvudet och en säng att sova i. Det låter kanske klyschigt men det är sådana saker som vi tar för givna mer eller mindre varenda dag i våra liv. Sånt som vi ser som självklarheter. Därmed inte sagt att man inte kan eller ska få må dåligt. Vi vill bara belysa att det finns skillnader. Grader i helvetet. Det är svårt att avgöra hur läget är i ditt fall men det låter som att du behöver lite hjälp, en liten puff och knuff upp över kanten. Vi är övertygade om att du har kapacitet att själv klara ut och skapa reda i det känslomässiga virrvarr du hamnat i. Men kanske inte kraften just nu. Ibland så behöver vi också lite extra draghjälp för att orka och klara av att själva rycka oss i den berömda kragen. Har du vänner eller en partner som du kan prata med? Om inte så finns det flera organisationer du kan vända dig till för att få någon att tala med. Du ska inte behöva gå runt och må dåligt när det finns hjälp att få. All lycka och kraft till dig!
Med kärlek
HT
torsdag 27 maj 2010
Fultalets revival
Hej!
Det var väl ett tag sedan det här med fultal var på tapeten, men i dag kom jag att tänka på det och ville få reda på mitt aktuella fultal. Mitt fultal blev 330 och jag tillhör fultalsgrupp 6 (över Socialstyrelsens rekommendationer). Medelåldern i denna grupp är 31, som jag, så jag verkar ju vara ganska normal ändå. Eller? Vad har ni att säga om fultal, är det något man ska bry sig om överhuvudtaget?
Jessica
Hatartrubbel svarar:
Kära Jessica,
Inte för att vi på något sätt är måttstockar för vad som kan anses normalt eller onormalt men den ena av oss hamnade i fultalsgrupp 7 (544) mycket tack vare ett relativt brett spann och den andra i grupp 5 (225), dvs ett lägre fultal trots ett större antal "unika" sexpartners. Det verkar med andra ord som att det åldersmässiga spannet är en viktigare faktor i beräkningarna av fultalet än vad antalet är. Quality before quantity. Med detta sagt så anser vi att du kan vara lugn. Ja, om du skyddar dig såklart. Vi kan inte nog tydligt understryka vikten av att linda in pickadollen vid övningsskytte. I övrigt så kan väl ett fultal klassas precis som alla andra måttstockar, dvs ett sätt att mäta och med sitt värde kunna jämföra sig med andra. Så fire away och låt inget fultal eller andra pekpinnar stå i vägen för dig när du tar för dig av livets buffé!
Med kärlek
HT
Det var väl ett tag sedan det här med fultal var på tapeten, men i dag kom jag att tänka på det och ville få reda på mitt aktuella fultal. Mitt fultal blev 330 och jag tillhör fultalsgrupp 6 (över Socialstyrelsens rekommendationer). Medelåldern i denna grupp är 31, som jag, så jag verkar ju vara ganska normal ändå. Eller? Vad har ni att säga om fultal, är det något man ska bry sig om överhuvudtaget?
Jessica
Hatartrubbel svarar:
Kära Jessica,
Inte för att vi på något sätt är måttstockar för vad som kan anses normalt eller onormalt men den ena av oss hamnade i fultalsgrupp 7 (544) mycket tack vare ett relativt brett spann och den andra i grupp 5 (225), dvs ett lägre fultal trots ett större antal "unika" sexpartners. Det verkar med andra ord som att det åldersmässiga spannet är en viktigare faktor i beräkningarna av fultalet än vad antalet är. Quality before quantity. Med detta sagt så anser vi att du kan vara lugn. Ja, om du skyddar dig såklart. Vi kan inte nog tydligt understryka vikten av att linda in pickadollen vid övningsskytte. I övrigt så kan väl ett fultal klassas precis som alla andra måttstockar, dvs ett sätt att mäta och med sitt värde kunna jämföra sig med andra. Så fire away och låt inget fultal eller andra pekpinnar stå i vägen för dig när du tar för dig av livets buffé!
Med kärlek
HT
onsdag 26 maj 2010
Respekten som försvann
Hej,
Jag har varit tillsammans med min kille i 7 år, i början var allt helt fantastiskt och jag var så himlastormande kär. Ja, det var jag i flera år. Men den senaste tiden har jag börjat känna att vi mer och mer blivit som syskon och att jag nästan har tappat respekten för honom. Jag spanar efter andra killar, har aldrig varit otrogen men inser att mitt spanande börjar dra sig mer och mer åt hållet där jag tummar på gränslinjen till vad som kan anses ok och inte. Jag vill inte bli den tjejen som bedrar min pojkvän och jag vet inte om jag vill att vi ska göra slut heller. Vet bara att saker och ting känns rätt B mellan oss och jag är rädd att komma till the end of no return med barn och hela kittet. Vad ska jag göra?
Kram
Mimmi
Hatartrubbel svarar:
Kära Mimmi,
När man varit i ett längre förhållande så är det ganska naturligt att man inte känner sig så himlastormande kär år efter år. En relation överlever inte på enbart luft och vatten. Den kräver att båda lägger ner sig och vårdar den. Du spanar efter andra killar skriver du, av vilken anledning? Är det för att få deras uppmärksamhet eller är det för att du fantiserar om hur det faktiskt skulle vara att leva med en annan man? Du börjar tappa respekten för din kille, hur visar sig det? När man har varit i ett långt förhållande och stiltjen börjar komma och man är i den ålder då det skulle kunna vara aktuellt med barn, ja, då är det ganska naturligt att faktiskt börja ifrågasätta om man ska fortsätta tillsammans eller inte. För att tro att ett barn på något sätt ska bli kittet som sammankilar er igen, det är a big no no. Småbarnsåren är tuffa och fanns det lite eller ingen kärlek innan ankomst så kan man inte räkna med att det ska komma ett skepp lastat med det lagom till det att han eller hon ringer på. Vi tror att det bästa för dig är att prata med din kille och diskutera igenom hur han ser på saken, kanske kan ni tillsammans komma fram till en vettig plan om hur ni antingen ska gå vidare på varsitt håll eller hur ni tillsammans ska kunna återförena er och kämpa för ert förhållande. All lycka!
Med kärlek
HT
Jag har varit tillsammans med min kille i 7 år, i början var allt helt fantastiskt och jag var så himlastormande kär. Ja, det var jag i flera år. Men den senaste tiden har jag börjat känna att vi mer och mer blivit som syskon och att jag nästan har tappat respekten för honom. Jag spanar efter andra killar, har aldrig varit otrogen men inser att mitt spanande börjar dra sig mer och mer åt hållet där jag tummar på gränslinjen till vad som kan anses ok och inte. Jag vill inte bli den tjejen som bedrar min pojkvän och jag vet inte om jag vill att vi ska göra slut heller. Vet bara att saker och ting känns rätt B mellan oss och jag är rädd att komma till the end of no return med barn och hela kittet. Vad ska jag göra?
Kram
Mimmi
Hatartrubbel svarar:
Kära Mimmi,
När man varit i ett längre förhållande så är det ganska naturligt att man inte känner sig så himlastormande kär år efter år. En relation överlever inte på enbart luft och vatten. Den kräver att båda lägger ner sig och vårdar den. Du spanar efter andra killar skriver du, av vilken anledning? Är det för att få deras uppmärksamhet eller är det för att du fantiserar om hur det faktiskt skulle vara att leva med en annan man? Du börjar tappa respekten för din kille, hur visar sig det? När man har varit i ett långt förhållande och stiltjen börjar komma och man är i den ålder då det skulle kunna vara aktuellt med barn, ja, då är det ganska naturligt att faktiskt börja ifrågasätta om man ska fortsätta tillsammans eller inte. För att tro att ett barn på något sätt ska bli kittet som sammankilar er igen, det är a big no no. Småbarnsåren är tuffa och fanns det lite eller ingen kärlek innan ankomst så kan man inte räkna med att det ska komma ett skepp lastat med det lagom till det att han eller hon ringer på. Vi tror att det bästa för dig är att prata med din kille och diskutera igenom hur han ser på saken, kanske kan ni tillsammans komma fram till en vettig plan om hur ni antingen ska gå vidare på varsitt håll eller hur ni tillsammans ska kunna återförena er och kämpa för ert förhållande. All lycka!
Med kärlek
HT
tisdag 25 maj 2010
Livet 2.0
Hej HT,
Ni kommer inte att tro detta men mitt liv är faktiskt som en fars. Allt jag rör vid blir till skit och allt jag förtar mig blir också skit. Jag snubblar och trillar och hamnar i trubbel mest hela tiden. Inget, verkligen inget, går min väg. Jag har grubblat en del på det här och märker att mina vänner inte alls har lika mycket problem i sina liv. Ingen bil som går sönder, inga bananskal som de halkar på, inga tjejer som fuckar upp deras hjärna eller hjärta. Vad har jag gjort för att förtjäna det här? Ska jag behöva vara dömd till livslång olycka?
Ciao
Sebbe
Hatartrubbel svarar:
Käre Sebbe,
Välkommen till livet 2.0. Det kan mycket väl vara så att dina vänner har det struligt värre, att de snubblar minst lika ofta som du. Men skillnaden kan vara att de inte pratar om det. Istället reser de sig upp, borstar av gruset och kommer igen. För det är mycket det som livet handlar om. Vi föds och vi dör. Allt däremellan kan vara väldigt olika men också väldigt lika. Vi går igenom glädje och sorg, vissa får genomlida tyngre saker än andra. Det är också livet, det är inte alltid rättvist. Men vem har sagt att det ska vara det? Om vi fick önska så skulle det ju vara lite mer rättvist. Absolut. Men det är nog trots allt en utopi. Hur hanterar du dina motgångar? Hur är din allmänna inställning till livet? Du skriver "vad har jag gjort för att förtjäna det här?". Vi svarar, du har tänkt dig till det. Din inställning verkar vara att allt hela tiden går emot dig, att allt drabbar dig. Och det vi tänker blir i längden vår verklighet. Alltså har du tänkt dig till ett liv fyllt av motgångar. För varje gång du haft en motgång så förstärker du det du redan anser om ditt liv, att det är fyllt av motgångar. Och mycket riktigt, en händelse blir en motgång som blir en tanke om att ditt liv är fyllt av motgångar som blir en sanning som föder än fler motgångar eftersom din hjärna är programerad till att minsta lilla sak, som inte blir som du tänkt, är en motgång. Vi föreslår att du läser en bok som heter The Secret. Eventuellt lite extremt och överdrivet men plocka russinen ur kakan och använd ditt sunda förnuft. Med en positiv livssyn blir allt mycket lättare att hantera. Ja, även motgångar. Ingen människa kommer någonsin att gå genom livet utan att stöta på hinder. Men din inställning kan göra att hindret blir en lite kulle eller självaste Mount Everest. Du väljer själv. Lycka till och försök att vräka pessimisten som byggt bo i ditt huvud!
Med kärlek
HT
Ni kommer inte att tro detta men mitt liv är faktiskt som en fars. Allt jag rör vid blir till skit och allt jag förtar mig blir också skit. Jag snubblar och trillar och hamnar i trubbel mest hela tiden. Inget, verkligen inget, går min väg. Jag har grubblat en del på det här och märker att mina vänner inte alls har lika mycket problem i sina liv. Ingen bil som går sönder, inga bananskal som de halkar på, inga tjejer som fuckar upp deras hjärna eller hjärta. Vad har jag gjort för att förtjäna det här? Ska jag behöva vara dömd till livslång olycka?
Ciao
Sebbe
Hatartrubbel svarar:
Käre Sebbe,
Välkommen till livet 2.0. Det kan mycket väl vara så att dina vänner har det struligt värre, att de snubblar minst lika ofta som du. Men skillnaden kan vara att de inte pratar om det. Istället reser de sig upp, borstar av gruset och kommer igen. För det är mycket det som livet handlar om. Vi föds och vi dör. Allt däremellan kan vara väldigt olika men också väldigt lika. Vi går igenom glädje och sorg, vissa får genomlida tyngre saker än andra. Det är också livet, det är inte alltid rättvist. Men vem har sagt att det ska vara det? Om vi fick önska så skulle det ju vara lite mer rättvist. Absolut. Men det är nog trots allt en utopi. Hur hanterar du dina motgångar? Hur är din allmänna inställning till livet? Du skriver "vad har jag gjort för att förtjäna det här?". Vi svarar, du har tänkt dig till det. Din inställning verkar vara att allt hela tiden går emot dig, att allt drabbar dig. Och det vi tänker blir i längden vår verklighet. Alltså har du tänkt dig till ett liv fyllt av motgångar. För varje gång du haft en motgång så förstärker du det du redan anser om ditt liv, att det är fyllt av motgångar. Och mycket riktigt, en händelse blir en motgång som blir en tanke om att ditt liv är fyllt av motgångar som blir en sanning som föder än fler motgångar eftersom din hjärna är programerad till att minsta lilla sak, som inte blir som du tänkt, är en motgång. Vi föreslår att du läser en bok som heter The Secret. Eventuellt lite extremt och överdrivet men plocka russinen ur kakan och använd ditt sunda förnuft. Med en positiv livssyn blir allt mycket lättare att hantera. Ja, även motgångar. Ingen människa kommer någonsin att gå genom livet utan att stöta på hinder. Men din inställning kan göra att hindret blir en lite kulle eller självaste Mount Everest. Du väljer själv. Lycka till och försök att vräka pessimisten som byggt bo i ditt huvud!
Med kärlek
HT
Dygnet har bara 24h
Hej,
Mitt liv är kaos. Jag går snart på knäna och vet inte hur jag ska kunna bryta den nedåtgående spiralen. Jag är gift och har 3 barn, 2, 8 och 12. Min man och jag jobbar heltid och vi lever i ett jämställt förhållande. Åtminstone vad gäller det vi fysiskt utför, dvs laga mat, städa, tvätta, lämna och hämta barnen från dagis, skola och aktiviteter. Barnen håller på med flera olika aktiviteter som tar en del tid. Jag är engagerad i sonens dansgrupp och min man är ledare för dotterns friidrottsträningar. Att styra skeppet varje vecka tar mycket kraft men ger såklart väldigt mycket också. Mitt problem är att jag känner att tiden inte räcker till, jag får dåligt samvete för allt som jag inte hinner med, dåligt samvete för barnen, min man, jobbet, mina förtroendeuppdrag. Har fått svårt att sova och kan inte koppla av, det känns som att hjärnan går på högvarv hela tiden. Jag kan inte jobba mindre, det är för mycket som ska göras, jag kan inte släppa uppdragen som jag åtagit mig heller och jag vet knappt hur jag ska hinna med eller att ha ork att vara en bra mamma och fru heller. Jag är bara 35 men känner mig som 85. Hjälp!
Mvh
Christine
Hatartrubbel svarar:
Kära Christine,
Dygnet har bara 24h och mellan 6-8 av dessa behöver människan sova eller vila. Du håller på att göra slut på dig själv som artist. Dra i nödbromsen NU! Du kan inte vara med överallt. Du kan inte hinna med allt. Det räcker att vara good enough. Du behöver få egen tid, tid för dig själv men även tid för dig och din man. Hur fungerar er relation i allt det här? Du skriver som att många saker är måsten och det är dessa som håller på att kväva dig i allt snabbare takt. Vad skulle hända om du en dag föll ihop och var helt oförmögen att klara av att jobba alls, att inte kunna ta hand om dina barn alls, att inte finnas med mer än som ett skal? Vi är hårda nu och kanske lite okänsliga. Men tänk efter före. Ditt jobb skulle någon annan få göra, dina förtroendeuppdrag likaså, en massa måsten som du har skulle inte bli gjorda och det är väl inte hela världen. Men det som i alla fall är halva världen är att dina barn kanske inte skulle ha sin mamma där. Om du skalar bort 75% av allt det extra lulllull som du håller på med så skulle du vara en minst lika fantastisk människa som nu och förmodligen en än bättre och mer närvarande mamma och fru än idag. Vi vill inte sparka på någon som redan ligger ner men du är på god väg att skjuta dig själv i ryggen. Sök din husläkare och berätta det du berättat för oss här och han eller hon skulle sjukskriva dig på stört. Du har alla symptom på att vara på väg in i den berömda väggen, se till att du stannar där, på väg, istället för att köra med full gas ända in i den. Ta hand om dig och var rädd om din kropp och själ, det finns ingen annan som är som du!
Med kärlek
HT
Mitt liv är kaos. Jag går snart på knäna och vet inte hur jag ska kunna bryta den nedåtgående spiralen. Jag är gift och har 3 barn, 2, 8 och 12. Min man och jag jobbar heltid och vi lever i ett jämställt förhållande. Åtminstone vad gäller det vi fysiskt utför, dvs laga mat, städa, tvätta, lämna och hämta barnen från dagis, skola och aktiviteter. Barnen håller på med flera olika aktiviteter som tar en del tid. Jag är engagerad i sonens dansgrupp och min man är ledare för dotterns friidrottsträningar. Att styra skeppet varje vecka tar mycket kraft men ger såklart väldigt mycket också. Mitt problem är att jag känner att tiden inte räcker till, jag får dåligt samvete för allt som jag inte hinner med, dåligt samvete för barnen, min man, jobbet, mina förtroendeuppdrag. Har fått svårt att sova och kan inte koppla av, det känns som att hjärnan går på högvarv hela tiden. Jag kan inte jobba mindre, det är för mycket som ska göras, jag kan inte släppa uppdragen som jag åtagit mig heller och jag vet knappt hur jag ska hinna med eller att ha ork att vara en bra mamma och fru heller. Jag är bara 35 men känner mig som 85. Hjälp!
Mvh
Christine
Hatartrubbel svarar:
Kära Christine,
Dygnet har bara 24h och mellan 6-8 av dessa behöver människan sova eller vila. Du håller på att göra slut på dig själv som artist. Dra i nödbromsen NU! Du kan inte vara med överallt. Du kan inte hinna med allt. Det räcker att vara good enough. Du behöver få egen tid, tid för dig själv men även tid för dig och din man. Hur fungerar er relation i allt det här? Du skriver som att många saker är måsten och det är dessa som håller på att kväva dig i allt snabbare takt. Vad skulle hända om du en dag föll ihop och var helt oförmögen att klara av att jobba alls, att inte kunna ta hand om dina barn alls, att inte finnas med mer än som ett skal? Vi är hårda nu och kanske lite okänsliga. Men tänk efter före. Ditt jobb skulle någon annan få göra, dina förtroendeuppdrag likaså, en massa måsten som du har skulle inte bli gjorda och det är väl inte hela världen. Men det som i alla fall är halva världen är att dina barn kanske inte skulle ha sin mamma där. Om du skalar bort 75% av allt det extra lulllull som du håller på med så skulle du vara en minst lika fantastisk människa som nu och förmodligen en än bättre och mer närvarande mamma och fru än idag. Vi vill inte sparka på någon som redan ligger ner men du är på god väg att skjuta dig själv i ryggen. Sök din husläkare och berätta det du berättat för oss här och han eller hon skulle sjukskriva dig på stört. Du har alla symptom på att vara på väg in i den berömda väggen, se till att du stannar där, på väg, istället för att köra med full gas ända in i den. Ta hand om dig och var rädd om din kropp och själ, det finns ingen annan som är som du!
Med kärlek
HT
65%
Hej,
Jag klarar snart inte av att jobba kvar på min arbetsplats. Det är så fruktansvärt. Folk gör knappt det de ska och om jag kommer med förslag på förbättringar så får jag bara suck och pust som svar. I vissa fall så säger de "men vi har alltid gjort såhär". Dessutom är allt extremt ostrukturerat och allt tar sådan tid. Kan ni bara bekräfta det jag själv tror, jag måste byta jobb väl?
Kram
Lovisa
Hatartrubbel svarar:
Kära Lovisa,
Du behöver byta jobb. Vissa människor vill någonstans, andra är nöjda där de är. Där allt är sig likt, där ingenting någonsin kommer att förändras. Vissa (absolut inte alla) av dessa kan man kalla 65%-are, dvs, antingen så har de inte mer än 65% kapacitet i sitt kontor eller så använder de bara 65% av kontoret. Du vill mer. Du har ambitioner. Gör dig själv en tjänst och sök dig någonstans där du kan få utlopp för detta. Rätt man/kvinna på rätt plats så att säga. Tänk så effektivt och härligt samhället skulle kunna bli om vi kunde flytta runt lite på folk. Placera dem där de gör bäst nytta. Du försöker att göra nytta men i den bakåtsträvande miljö du verkar vara nu så blir du inget annat än en 65%-are du också eftersom de andra spärrar in din fulla kapacitet med sin bakåtsträvaranda och sin mediokra önskan om hur saker och ting ska vara här i världen. Lycka till med allt, du kommer snart att hitta ett forum som passar dig så otroligt mycket bättre!
Med kärlek
HT
Jag klarar snart inte av att jobba kvar på min arbetsplats. Det är så fruktansvärt. Folk gör knappt det de ska och om jag kommer med förslag på förbättringar så får jag bara suck och pust som svar. I vissa fall så säger de "men vi har alltid gjort såhär". Dessutom är allt extremt ostrukturerat och allt tar sådan tid. Kan ni bara bekräfta det jag själv tror, jag måste byta jobb väl?
Kram
Lovisa
Hatartrubbel svarar:
Kära Lovisa,
Du behöver byta jobb. Vissa människor vill någonstans, andra är nöjda där de är. Där allt är sig likt, där ingenting någonsin kommer att förändras. Vissa (absolut inte alla) av dessa kan man kalla 65%-are, dvs, antingen så har de inte mer än 65% kapacitet i sitt kontor eller så använder de bara 65% av kontoret. Du vill mer. Du har ambitioner. Gör dig själv en tjänst och sök dig någonstans där du kan få utlopp för detta. Rätt man/kvinna på rätt plats så att säga. Tänk så effektivt och härligt samhället skulle kunna bli om vi kunde flytta runt lite på folk. Placera dem där de gör bäst nytta. Du försöker att göra nytta men i den bakåtsträvande miljö du verkar vara nu så blir du inget annat än en 65%-are du också eftersom de andra spärrar in din fulla kapacitet med sin bakåtsträvaranda och sin mediokra önskan om hur saker och ting ska vara här i världen. Lycka till med allt, du kommer snart att hitta ett forum som passar dig så otroligt mycket bättre!
Med kärlek
HT
måndag 24 maj 2010
Att skjuta älg
Ett begrepp som vi frekvent använder oss av är det här med att "skjuta älg". Vi menar det alltså inte bokstavligt talat. Nej, vi jobbar mycket med metaforer i våra kretsar. Så vad betyder då att skjuta älg? Jo det ska vi berätta. Har man inte sex på en månad så får man en älg på balkongen. Har man inte sex på två så får man två osv. När man sedan har sex så skjuter man ner alla sina älgar och den avskyvärda jakten på nya älgar kan börja. Vi gillar inte att ha älgar på balkongen men ibland är det dessvärre oundvikligt. Det viktigaste är dock att vi alla bär skottsäker väst när vi skjuter skarpt.
Med kärlek
HT
Med kärlek
HT
lördag 22 maj 2010
Att ligga i som en liten rem
Hej,
Jag har efter en tids dry spell helt tappat det. Har träffat tre olika killar under kort tid och känner absolut ingen skam för det men jag funderar på hur normalt det är egentligen? Kanske borde jag lugna mig och hålla mig till en?
Kram
Anna
Hatartrubbel svarar:
Kära Anna,
Mår du dåligt av det? Mår någon annan dåligt av det? Sårar du någon? Om svaret är nej på de tre frågorna så säger vi bara KÖR PÅ! En vacker dag så kanske ditt dry spell kommer tillbaka eller så träffar du han med stor H och då är det kanske att föredra att hålla sig till honom om ni nu inte vill ha ett öppet förhållande!? Lycka till och ta hand om dig!
Med kärlek
HT
Jag har efter en tids dry spell helt tappat det. Har träffat tre olika killar under kort tid och känner absolut ingen skam för det men jag funderar på hur normalt det är egentligen? Kanske borde jag lugna mig och hålla mig till en?
Kram
Anna
Hatartrubbel svarar:
Kära Anna,
Mår du dåligt av det? Mår någon annan dåligt av det? Sårar du någon? Om svaret är nej på de tre frågorna så säger vi bara KÖR PÅ! En vacker dag så kanske ditt dry spell kommer tillbaka eller så träffar du han med stor H och då är det kanske att föredra att hålla sig till honom om ni nu inte vill ha ett öppet förhållande!? Lycka till och ta hand om dig!
Med kärlek
HT
onsdag 19 maj 2010
Har du satt fan i båten?
Kära HT,
Jag har blivit uppbokad på en blinddate av några vänner. Allt lät spännande till en början men nu börjar jag tveka. Tror inte vi passar ihop och sen är han inte så snygg heller. Vi ska träffas imorgon och jag vill verkligen inte. Kan jag dra mig ur?
Kram
Laila
Hatatrubbel svarar:
Kära Laila,
Nej. Har du satt fan i båten får du ro honom i land. Skämt åsido, vi tycker att du förhastar dig lite. Vad grundar du dina funderingar på, att ni inte skulle passa ihop? Det där med utseende kan ju faktiskt vara si och så om du bara sett honom på bild. Vissa gör sig inte, andra blir bättre på bild än IRL. Vi säger inte att utseendet inte har betydelse men det är så långt ifrån allt att du nog är tvungen att ge honom en chans ändå. Dra inte förhastade slutsatser, gå dit, utan förutfattade meningar. Visar det sig att dina funderingar stämmer så har du förhoppningsvis haft en trevlig dejt i alla fall. Vi förespråkar att man ska ha ett öppet sinne och inte stänga dörren till kärleken om den ringer på. Finns det ingen attraktion, inget intresse eller inga känslor. Fine, men då vet du det, då har du i varje fall gett det en ärlig chans. Ha så trevligt!
Med kärlek
HT
Jag har blivit uppbokad på en blinddate av några vänner. Allt lät spännande till en början men nu börjar jag tveka. Tror inte vi passar ihop och sen är han inte så snygg heller. Vi ska träffas imorgon och jag vill verkligen inte. Kan jag dra mig ur?
Kram
Laila
Hatatrubbel svarar:
Kära Laila,
Nej. Har du satt fan i båten får du ro honom i land. Skämt åsido, vi tycker att du förhastar dig lite. Vad grundar du dina funderingar på, att ni inte skulle passa ihop? Det där med utseende kan ju faktiskt vara si och så om du bara sett honom på bild. Vissa gör sig inte, andra blir bättre på bild än IRL. Vi säger inte att utseendet inte har betydelse men det är så långt ifrån allt att du nog är tvungen att ge honom en chans ändå. Dra inte förhastade slutsatser, gå dit, utan förutfattade meningar. Visar det sig att dina funderingar stämmer så har du förhoppningsvis haft en trevlig dejt i alla fall. Vi förespråkar att man ska ha ett öppet sinne och inte stänga dörren till kärleken om den ringer på. Finns det ingen attraktion, inget intresse eller inga känslor. Fine, men då vet du det, då har du i varje fall gett det en ärlig chans. Ha så trevligt!
Med kärlek
HT
tisdag 18 maj 2010
Patience is a virtue
Hej på er,
Jag har lite bekymmer på mitt jobb. Det känns som att folk inte respekterar mig. Ja, inte andra människor heller för den delen. Igår tex så stod jag och pratade med en kund när det helt plötsligt dyker upp en annan kund och bryter in mitt i vårt samtal. Så gör man väl ändå inte? Vad är det för fel på folk? Varför kan de inte bara visa sina medmänniskor respekt?
Mvh
Anders
Hatartrubbel svarar:
Käre Anders,
Fruktansvärt! Men vissa människor ser bara till sig själva. JAG JAG JAG. Många lever också ett oerhört stressigt liv där varje liten sekund kan vara skillnaden mellan att dagen ska gå ihop eller krascha totalt. Det är såklart bra att vara lite lagom egocentrerad för till syvende och sist så står vi ju där och måste klara oss själva. Men att avbryta andra är extremt otrevligt och visar enorm brist på hyffs. Vi förstår att du inte kan säga vad som helst till folk eftersom du skriver att de är dina kunder men förklara vänligt men bestämt att du kommer att ta dig tid när du är klar med den kund du håller på med för tillfället. Med rätt tonläge och ordval så kan du inte förlorande ur "striden". Stå på dig, deras beteende är inte i närheten av ok!
Med kärlek
HT
Jag har lite bekymmer på mitt jobb. Det känns som att folk inte respekterar mig. Ja, inte andra människor heller för den delen. Igår tex så stod jag och pratade med en kund när det helt plötsligt dyker upp en annan kund och bryter in mitt i vårt samtal. Så gör man väl ändå inte? Vad är det för fel på folk? Varför kan de inte bara visa sina medmänniskor respekt?
Mvh
Anders
Hatartrubbel svarar:
Käre Anders,
Fruktansvärt! Men vissa människor ser bara till sig själva. JAG JAG JAG. Många lever också ett oerhört stressigt liv där varje liten sekund kan vara skillnaden mellan att dagen ska gå ihop eller krascha totalt. Det är såklart bra att vara lite lagom egocentrerad för till syvende och sist så står vi ju där och måste klara oss själva. Men att avbryta andra är extremt otrevligt och visar enorm brist på hyffs. Vi förstår att du inte kan säga vad som helst till folk eftersom du skriver att de är dina kunder men förklara vänligt men bestämt att du kommer att ta dig tid när du är klar med den kund du håller på med för tillfället. Med rätt tonläge och ordval så kan du inte förlorande ur "striden". Stå på dig, deras beteende är inte i närheten av ok!
Med kärlek
HT
Spädgrisen blir ett fullblodssvin
Hej HT,
Jag har varit ute i dejtingdjungeln ett tag nu och har dessvärre fått erfara att det finns duktigt med idioter där ute. Är det så att alla normala, snälla, fina killar redan är upptagna? Ska vi som singlar behöva hålla tillgodo med upptagna män som inte bryr sig om sin civilstatus? Ska vi behöva vara delaktiga i spelet där du aldrig kan vara säker på att få ett svar? Ett ärligt svar. Ska vi behöva ta all den skit som öses över oss? Det värsta är att det inte verkar spela någon roll när det kommer till ålder. De finns i alla åldrar, storlekar, former och färger. Vägled mig, snälla!
Vänligen
Nina
Hatartrubbel svarar:
Kära Nina,
Ge inte upp! Det är inte alltid så lätt det här med dejtande. Det är som att vaska guld, mycket grus men förr eller senare så kommer där en liten guldklimp. Vi lovar! Vissa människor kommer alltid att tycka att jakten är mer spännande än fångsten. Dröja med svar, inte svara, spela svår. Vi har sagt det förr och vi säger det igen, vi gillar det inte. Vänligen kör med raka rör. Vi kan hantera det. Ta ett nej. Tystnad däremot lämnar dörren öppen för analys och tolkning. Män (eller kvinnor) som är upptagna men som inte tar hänsyn till detta ger en otrevlig eftersmak. Nöj dig. Eller gå vidare. Svineri känner ingen ålder, tyvärr. Den finns bland de yngsta, spädgrisarna, och den finns bland de äldre, fullblodssvinen. Men vi tror på godheten, att den vinner i både kvantitet och längden. What comes around goes around. Viktigast av allt är dock att inte ta någon skit. Vi kan inte värja oss från att bli sårade om vi vill kunna vinna kärlek men vi kan bygga upp ett motstånd mot skit så att den rinner av oss som vatten på en gås. Upp med hakan, bak med axlarna och framåt marsch. Han finns där ute, han som du i en millisekund tycker är för bra för att vara sann men som du såklart är så jävla värd! Go get him!
Med kärlek
HT
Jag har varit ute i dejtingdjungeln ett tag nu och har dessvärre fått erfara att det finns duktigt med idioter där ute. Är det så att alla normala, snälla, fina killar redan är upptagna? Ska vi som singlar behöva hålla tillgodo med upptagna män som inte bryr sig om sin civilstatus? Ska vi behöva vara delaktiga i spelet där du aldrig kan vara säker på att få ett svar? Ett ärligt svar. Ska vi behöva ta all den skit som öses över oss? Det värsta är att det inte verkar spela någon roll när det kommer till ålder. De finns i alla åldrar, storlekar, former och färger. Vägled mig, snälla!
Vänligen
Nina
Hatartrubbel svarar:
Kära Nina,
Ge inte upp! Det är inte alltid så lätt det här med dejtande. Det är som att vaska guld, mycket grus men förr eller senare så kommer där en liten guldklimp. Vi lovar! Vissa människor kommer alltid att tycka att jakten är mer spännande än fångsten. Dröja med svar, inte svara, spela svår. Vi har sagt det förr och vi säger det igen, vi gillar det inte. Vänligen kör med raka rör. Vi kan hantera det. Ta ett nej. Tystnad däremot lämnar dörren öppen för analys och tolkning. Män (eller kvinnor) som är upptagna men som inte tar hänsyn till detta ger en otrevlig eftersmak. Nöj dig. Eller gå vidare. Svineri känner ingen ålder, tyvärr. Den finns bland de yngsta, spädgrisarna, och den finns bland de äldre, fullblodssvinen. Men vi tror på godheten, att den vinner i både kvantitet och längden. What comes around goes around. Viktigast av allt är dock att inte ta någon skit. Vi kan inte värja oss från att bli sårade om vi vill kunna vinna kärlek men vi kan bygga upp ett motstånd mot skit så att den rinner av oss som vatten på en gås. Upp med hakan, bak med axlarna och framåt marsch. Han finns där ute, han som du i en millisekund tycker är för bra för att vara sann men som du såklart är så jävla värd! Go get him!
Med kärlek
HT
måndag 17 maj 2010
Medelmåttan vinner i längden
Hej HT!
Jag har alltid haft ganska höga krav på hur jag tror att killar jag gillar ska vara. Nu har jag råkat träffa en kille som inte uppfyller hälften av mina önskemål, jag tycker inte ens att han är speciellt fin, men ändå känner jag mig väldigt förtjust, fast jag vet egentligen inte riktigt i vad. Jag vet inte vilken kunskap ni har när det gäller vårkänslor och kärlek, men tror ni att det kan vara så att det bara är våren som spelar mig ett spratt, eller vad är det som händer med mig?
Förvirrad 29
Hatartrubbel svarar:
Kära förvirrad 29,
Vi kan så mycket vi människor. Men en sak som är svår att bemästra är detta med att styra över våra känslor. Och ibland beter de sig helt och hållet irrationellt. Vi har varit där. Haft den där osynliga listan över kvaliteter och attribut. Trott på saker som verkat bra i teorin men dessvärre funkat sådär i praktiken. Åt helvete med den där listan säger vi. Låt magkänslan styra, den är i de allra flesta fall att lita på. Bra på pappret är inte alltid bra IRL. Det stavas kemi och är inget vi kan göra så mycket åt. På gott och ont. Visst kan det vara våren som spelar dig ett spratt, det är mycket hormoner i rusning vid den här årstiden. Men å andra sidan så är våren snart över trots att den knappt hunnit komma och då lär det visa sig om det var ett spratt eller true love. Som vi brukar säga, om kärleken knackar på, släng inte dörren i ansiktet på den. Våra varmaste lyckönskningar med "medelmåttan".
Med kärlek
HT
Jag har alltid haft ganska höga krav på hur jag tror att killar jag gillar ska vara. Nu har jag råkat träffa en kille som inte uppfyller hälften av mina önskemål, jag tycker inte ens att han är speciellt fin, men ändå känner jag mig väldigt förtjust, fast jag vet egentligen inte riktigt i vad. Jag vet inte vilken kunskap ni har när det gäller vårkänslor och kärlek, men tror ni att det kan vara så att det bara är våren som spelar mig ett spratt, eller vad är det som händer med mig?
Förvirrad 29
Hatartrubbel svarar:
Kära förvirrad 29,
Vi kan så mycket vi människor. Men en sak som är svår att bemästra är detta med att styra över våra känslor. Och ibland beter de sig helt och hållet irrationellt. Vi har varit där. Haft den där osynliga listan över kvaliteter och attribut. Trott på saker som verkat bra i teorin men dessvärre funkat sådär i praktiken. Åt helvete med den där listan säger vi. Låt magkänslan styra, den är i de allra flesta fall att lita på. Bra på pappret är inte alltid bra IRL. Det stavas kemi och är inget vi kan göra så mycket åt. På gott och ont. Visst kan det vara våren som spelar dig ett spratt, det är mycket hormoner i rusning vid den här årstiden. Men å andra sidan så är våren snart över trots att den knappt hunnit komma och då lär det visa sig om det var ett spratt eller true love. Som vi brukar säga, om kärleken knackar på, släng inte dörren i ansiktet på den. Våra varmaste lyckönskningar med "medelmåttan".
Med kärlek
HT
Att alltid se det svarta
Hej HT,
Jag orkar snart inte mer! Min älskade flickvän sedan några år tillbaka är så kontrollerande och svartsjuk så jag kan knappt prata med andra tjejer eller killar. Hon vakar som en hök över mig och jag börjar känna mig begränsad och kontrollerad. Mig veterligen så har hon inte rotat i min mobil eller så men det är nog bara en tidsfråga för hon tror att jag flirtar och stöter på varenda människa på mitt jobb även om jag bedyrar att det bara är henne jag älskar och vill ha. Hjälp, vad kan jag göra?
Kramar
Linn
Hatartrubbel svarar:
Kära Linn,
Oh dear, vi lider med dig! Har du någon gång gjort henne något som fått henne att inte lita på dig eller att tvivla på vad du känner? Det här med svartsjuka är förrädiskt och kan ta död på även de starkaste av känslor. Förstår hon att ni har problem pga hennes svartsjuka? Förstår hon att det är hon som äger problemet? Att det är hon som måste jobba med sig själv för att stärka sin självkänsla och våga lita på dig? Vi kan gå runt och förstöra och förgöra våra liv med oro över otrohet och annat, många gånger helt i onödan. Vill någon vara otrogen så är personen ifråga det. Det är inget som händer i särskilda situationer såsom på krogen eller på fest. Vill någon vara otrogen så finns det alla möjligheter i världen att vara det vilken tid på dygnet som helst, vilken dag i veckan som helst. Du kan försöka bedyra för din tjej att hon är den enda och att du aldrig skulle göra henne något, men det är förmodligen till ingen nytta alls eftersom problemet ägs av henne. Du kan stötta henne såklart men det är hon som måste göra grovjobbet själv och som vi sagt så många gånger förr, hon måste vilja förändras själv för att det ska gå vägen. All lycka till er!
Med kärlek
HT
Jag orkar snart inte mer! Min älskade flickvän sedan några år tillbaka är så kontrollerande och svartsjuk så jag kan knappt prata med andra tjejer eller killar. Hon vakar som en hök över mig och jag börjar känna mig begränsad och kontrollerad. Mig veterligen så har hon inte rotat i min mobil eller så men det är nog bara en tidsfråga för hon tror att jag flirtar och stöter på varenda människa på mitt jobb även om jag bedyrar att det bara är henne jag älskar och vill ha. Hjälp, vad kan jag göra?
Kramar
Linn
Hatartrubbel svarar:
Kära Linn,
Oh dear, vi lider med dig! Har du någon gång gjort henne något som fått henne att inte lita på dig eller att tvivla på vad du känner? Det här med svartsjuka är förrädiskt och kan ta död på även de starkaste av känslor. Förstår hon att ni har problem pga hennes svartsjuka? Förstår hon att det är hon som äger problemet? Att det är hon som måste jobba med sig själv för att stärka sin självkänsla och våga lita på dig? Vi kan gå runt och förstöra och förgöra våra liv med oro över otrohet och annat, många gånger helt i onödan. Vill någon vara otrogen så är personen ifråga det. Det är inget som händer i särskilda situationer såsom på krogen eller på fest. Vill någon vara otrogen så finns det alla möjligheter i världen att vara det vilken tid på dygnet som helst, vilken dag i veckan som helst. Du kan försöka bedyra för din tjej att hon är den enda och att du aldrig skulle göra henne något, men det är förmodligen till ingen nytta alls eftersom problemet ägs av henne. Du kan stötta henne såklart men det är hon som måste göra grovjobbet själv och som vi sagt så många gånger förr, hon måste vilja förändras själv för att det ska gå vägen. All lycka till er!
Med kärlek
HT
söndag 16 maj 2010
Cougars
Hej på er,
Tack för en ärlig blogg! Nu till mitt lilla bekymmer. Förra veckan föll det sig så väl in att jag raggades upp av en cougar, ja en äldre tjej alltså. Var först i valet och kvalet om jag skulle hänga med henne eller inte men så blev i alla fall fallet. Vi gick hem till henne och där ledde det ena till det andra och nu i efterhand så har jag lite svårt att tyda hennes signaler. Hon vill gärna träffa mig igen men jag får inget grepp om det är för att hon vill mer eller om det är så att hon bara vill ligga. Vad tror ni? Hon är åtta år äldre än jag om det hjälper att veta.
Kram
Skuggan
Hatartrubbel svarar:
Käre Skuggan,
Du skriver inget om vad du vill, inte för att det spelar någon roll då du frågar efter vad vi tror att hon är ute efter. Det är svårt att säga eftersom man inte kan dra alla kvinnor över en kam men så mycket kan vi ju säga att det är 1. något seriöst, dvs all in med kids, lån, fredagsmys och VAB-dagar eller 2. för att ha det trevligt och mysigt tillsammans då och då. Punkt. Fundera över vad du vill och sedan kan du kanske avvakta lite och föra frågan på tal. Det är alltid bra att vara på samma nivå. På så sätt så slipper man ju att krossa någons hjärta i onödan. Hoppas att du fått lite mer kött på benen och att det fortsätter på ett lyckligt och härligt sätt för er båda. Må så väl!
Med kärlek
HT
Tack för en ärlig blogg! Nu till mitt lilla bekymmer. Förra veckan föll det sig så väl in att jag raggades upp av en cougar, ja en äldre tjej alltså. Var först i valet och kvalet om jag skulle hänga med henne eller inte men så blev i alla fall fallet. Vi gick hem till henne och där ledde det ena till det andra och nu i efterhand så har jag lite svårt att tyda hennes signaler. Hon vill gärna träffa mig igen men jag får inget grepp om det är för att hon vill mer eller om det är så att hon bara vill ligga. Vad tror ni? Hon är åtta år äldre än jag om det hjälper att veta.
Kram
Skuggan
Hatartrubbel svarar:
Käre Skuggan,
Du skriver inget om vad du vill, inte för att det spelar någon roll då du frågar efter vad vi tror att hon är ute efter. Det är svårt att säga eftersom man inte kan dra alla kvinnor över en kam men så mycket kan vi ju säga att det är 1. något seriöst, dvs all in med kids, lån, fredagsmys och VAB-dagar eller 2. för att ha det trevligt och mysigt tillsammans då och då. Punkt. Fundera över vad du vill och sedan kan du kanske avvakta lite och föra frågan på tal. Det är alltid bra att vara på samma nivå. På så sätt så slipper man ju att krossa någons hjärta i onödan. Hoppas att du fått lite mer kött på benen och att det fortsätter på ett lyckligt och härligt sätt för er båda. Må så väl!
Med kärlek
HT
onsdag 5 maj 2010
Snålhet
Det här med snålhet, ärligt, hur avtändande är det inte? Vi menar inte att det är killen som hela tiden ska bjuda på middagar, biobiljetter, drinkar och diverse. Vi är kvinnor och har inga som helst problem att hala fram börsen. Men att vara snål, både mot sig själv och andra, det är inte ok. Vare sig man är man eller kvinna. Att inte ha råd är en sak. Men det är oftast de som skulle ha råd med i stort sett vad som helst som är de absolut snålaste. Vad är grejen? De måste få en kick av att veta att pengarna som de snålar med växer as we speak. Nästan så tända på tanken att det är fara för att det går för dem. Nej, det där med att bjuda, det brukar jämna ut sig i längden. Vi återkommer i ämnet "avtändande" vad det lider. Tills dess må så gott!
Med kärlek
HT
Med kärlek
HT
Det är kärlek och det är härligt och helt förfärligt underbart!
Hej,
Min tjej skär osten till en skidbacke, hon låter tandkrämskladd ligga kvar i handfatet, det är hårdbrödsmulor i smörpaketet, långa hårstrån i duschen, smutskläder på golvet, papper och gamla fönsterkuvert som borde slängas men istället ligger och skräpar på köksbordet. Jag är helt tokig i henne men en vacker dag så svalnar ju eventuellt det där tokiga och passionerade så min allra mest rationella och kloka del av hjärnan inser att vi måste komma till någon gyllene medelväg om vi ska kunna fortsätta tillsammans. Vet bara inte hur jag ska ta upp det. Förslag mottages tacksamt!
Mvh
Annie
Hatartrubbel svarar:
Kära Annie,
Det gäller att välja sina fighter. Relationer är inte alltid 100%. Men någon typ av 80/20 borde ni kanske sträva efter. Dvs att 80% av er relation är ni supernöjda med, 20% skulle kunna förbättras eller spelar ingen egentlig roll. Vet du med dig att det är något hos dig eller något som du gör som retar din flickvän? Börja med att ta upp det och glid sedan smidigt över på det som du önskade att hon skulle tänka lite mer på. Det klassiska berömmet följt av "men om du gjorde såhär så skulle det kanske bli ännu bättre". Men återigen vill vi påminna om att vi inte kan ändra på andra än oss själva om det nu inte råkar vara så lyckligt att den andra är villig att ändra på sig. Sen kan du alltid försöka sträva efter att fokusera på det som är så himla bra med din tjej istället för att irritera dig på de mindre bra sidorna. All lycka!
Med kärlek
HT
Min tjej skär osten till en skidbacke, hon låter tandkrämskladd ligga kvar i handfatet, det är hårdbrödsmulor i smörpaketet, långa hårstrån i duschen, smutskläder på golvet, papper och gamla fönsterkuvert som borde slängas men istället ligger och skräpar på köksbordet. Jag är helt tokig i henne men en vacker dag så svalnar ju eventuellt det där tokiga och passionerade så min allra mest rationella och kloka del av hjärnan inser att vi måste komma till någon gyllene medelväg om vi ska kunna fortsätta tillsammans. Vet bara inte hur jag ska ta upp det. Förslag mottages tacksamt!
Mvh
Annie
Hatartrubbel svarar:
Kära Annie,
Det gäller att välja sina fighter. Relationer är inte alltid 100%. Men någon typ av 80/20 borde ni kanske sträva efter. Dvs att 80% av er relation är ni supernöjda med, 20% skulle kunna förbättras eller spelar ingen egentlig roll. Vet du med dig att det är något hos dig eller något som du gör som retar din flickvän? Börja med att ta upp det och glid sedan smidigt över på det som du önskade att hon skulle tänka lite mer på. Det klassiska berömmet följt av "men om du gjorde såhär så skulle det kanske bli ännu bättre". Men återigen vill vi påminna om att vi inte kan ändra på andra än oss själva om det nu inte råkar vara så lyckligt att den andra är villig att ändra på sig. Sen kan du alltid försöka sträva efter att fokusera på det som är så himla bra med din tjej istället för att irritera dig på de mindre bra sidorna. All lycka!
Med kärlek
HT
Svår hit, svår dit. Lägg ner!
Vi har fått ett antal mail från tjejer och killar som funderar på det här med svårighetsgrad. Dvs, hur svår ska man spela för att vara intressant? Fel personer att fråga. Vi säger: inte svår alls. Vad är det för trams att försöka spela svår. Vänta på att svara på sms, inte höra av sig på ett tag. Verka lite sval. Nej fy sådant übertrams. Är man intresserad så visar man väl det? Är man det inte så finns det väl ingen svårighetsgrad i världen som kan väcka liv i ett intresse som aldrig ens funnits!? Eller, har vi fel? Är det vi som inte förstått någonting? Hursom, för den ena av oss så kan man sammanfatta det såhär: visa ditt ointresse (dvs spela svår) och förlora mitt för alltid. Den andre av oss är inte fullt så strikt utan kan i sällsynta fall halka med i svårspeleriet. Men generellt så är en intresserad framtoning tusen gånger mer intressant än någon som spelar svår. Det var det här med rak kommunikation. Att inte ta omvägen förbi Troubleville. Vi Hatar Trubbel ni vet.
Med kärlek
HT
Med kärlek
HT
Love is in the air
Hej,
Hur vet man om man är kär? Jag är 15 år och har aldrig varit kär men nu tror jag att jag är det i en tjej i min skola. Hon är så söt att jag nästan inte kan titta på henne utan att tappa balansen. När jag ser henne så blir det varmt i hela kroppen och jag vill att tiden ska stanna.
/Jacob
Hatartrubbel svarar:
Käre Jacob,
Grattis, det låter som att du är kär. Den varma känslan, den tappade balansen. Mycket solklara tecken på kärlek. Ska du gå vidare? Ta reda på vad hon tycker om dig? Våga, du har allt att vinna, inget att förlora. Om hon inte känner på samma sätt som du så blir hon garanterat smickrad av ditt mod och du kommer att vinna hennes respekt för all framtid. Lycka till och njut av tillståndet!
Med kärlek
HT
Hur vet man om man är kär? Jag är 15 år och har aldrig varit kär men nu tror jag att jag är det i en tjej i min skola. Hon är så söt att jag nästan inte kan titta på henne utan att tappa balansen. När jag ser henne så blir det varmt i hela kroppen och jag vill att tiden ska stanna.
/Jacob
Hatartrubbel svarar:
Käre Jacob,
Grattis, det låter som att du är kär. Den varma känslan, den tappade balansen. Mycket solklara tecken på kärlek. Ska du gå vidare? Ta reda på vad hon tycker om dig? Våga, du har allt att vinna, inget att förlora. Om hon inte känner på samma sätt som du så blir hon garanterat smickrad av ditt mod och du kommer att vinna hennes respekt för all framtid. Lycka till och njut av tillståndet!
Med kärlek
HT
lördag 1 maj 2010
Med ögon i nacken
Hej HT,
Jag har ett problem. Förra veckan var jag på en högst otippad plats och käkade lunch, jag och min kollega ville vara lite wild and crazy så vi tog bilen och körde iväg en bit till ett ställe långt utanför stan. Vi satt relativt avskilt och käkade när jag på håll såg något jag helst undgått att se. Det var min bästa kompis mamma som satt tätt omslingrad med en man vid ett bord som även det stod avskilt. Vad är det för fel med detta undrar ni säkert, jo, mannen som hon satt med är inte min väns pappa och alltså inte kvinnans make. Jag känner mig otroligt illa till mods och vet inte om jag ska säga något till min vän, jag vill ju inte såra henne i onödan. Ska jag hålla käft?
Kram
Johanna
Hatartrubbel svarar:
Kära Johanna,
Vi förstår ditt dilemma mer än du tror. En av oss besitter nämligen samma förmåga som du. Ser allt, hör allt och befinner sig helt otippat på de mest underliga ställen vid de mest underliga tillfällen. Det är en knivig situation du hamnat i. Men du ska komma ihåg att du inte har någon upplysningsskyldighet. Det är inte brottsligt att hålla inne med denna typ av information. Föräldrar är föräldrar, självklart. Men de är också vuxna människor som har rätt till ett privatliv. Därmed inte sagt att vi stöder någon form av otrohet men varken du eller vi vet ju vad din väninnas föräldrar har för "uppgör". Ska du prata med någon om detta så kanske du borde prata med mamman. Ja, om ni nu har en sådan relation till varandra att du skulle kunna göra det vill säga. Det du kan säga är att du var på samma ställe och käkade lunch, att du såg henne där men inte ville komma fram och störa då hon verkade upptagen. Att du funderat över om du ska säga något till din väninna men att du vill bespara henne den sorgen om det nu faktiskt kanske är så att hennes föräldrar lever i ett öppet förhållande. Hur känner du själv? Skulle du vilja veta? Vinner du något på att säga det? Ta dig lite tid och fundera över saken innan du bestämmer vad du ska göra, om du säger det så kommer din väninna med största sannolikhet att förstå att det inte var det lättaste i världen att berätta och att du därför avvaktat lite. Må sä väl!
Med kärlek
HT
Jag har ett problem. Förra veckan var jag på en högst otippad plats och käkade lunch, jag och min kollega ville vara lite wild and crazy så vi tog bilen och körde iväg en bit till ett ställe långt utanför stan. Vi satt relativt avskilt och käkade när jag på håll såg något jag helst undgått att se. Det var min bästa kompis mamma som satt tätt omslingrad med en man vid ett bord som även det stod avskilt. Vad är det för fel med detta undrar ni säkert, jo, mannen som hon satt med är inte min väns pappa och alltså inte kvinnans make. Jag känner mig otroligt illa till mods och vet inte om jag ska säga något till min vän, jag vill ju inte såra henne i onödan. Ska jag hålla käft?
Kram
Johanna
Hatartrubbel svarar:
Kära Johanna,
Vi förstår ditt dilemma mer än du tror. En av oss besitter nämligen samma förmåga som du. Ser allt, hör allt och befinner sig helt otippat på de mest underliga ställen vid de mest underliga tillfällen. Det är en knivig situation du hamnat i. Men du ska komma ihåg att du inte har någon upplysningsskyldighet. Det är inte brottsligt att hålla inne med denna typ av information. Föräldrar är föräldrar, självklart. Men de är också vuxna människor som har rätt till ett privatliv. Därmed inte sagt att vi stöder någon form av otrohet men varken du eller vi vet ju vad din väninnas föräldrar har för "uppgör". Ska du prata med någon om detta så kanske du borde prata med mamman. Ja, om ni nu har en sådan relation till varandra att du skulle kunna göra det vill säga. Det du kan säga är att du var på samma ställe och käkade lunch, att du såg henne där men inte ville komma fram och störa då hon verkade upptagen. Att du funderat över om du ska säga något till din väninna men att du vill bespara henne den sorgen om det nu faktiskt kanske är så att hennes föräldrar lever i ett öppet förhållande. Hur känner du själv? Skulle du vilja veta? Vinner du något på att säga det? Ta dig lite tid och fundera över saken innan du bestämmer vad du ska göra, om du säger det så kommer din väninna med största sannolikhet att förstå att det inte var det lättaste i världen att berätta och att du därför avvaktat lite. Må sä väl!
Med kärlek
HT
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
