Hej,
Jag träffade för en tid sedan en tjej som jag blev helt galet kär i, hon är allt jag någonsin drömt om och jag vet att hon är kvinnan i mitt liv. Det är bara ett problem. Mina föräldrar tycker inte att hon duger åt mig. Hon kommer inte från en nog fin familj, hon har ingen utbildning och hon kan inte föra sig. Visst hennes familj kommer från en annan bakgrund än min och hon har ingen utbildning men jobbar med sin dröm och jag anser att hon visst kan föra sig. Jag vet inte vad jag ska göra för i min värld finns det inte att jag ska göra slut men samtidigt så vill jag att min familj ska se det jag ser och tycka om henne som jag gör. Vad ska jag göra?
Vh
Carl-Johan
Hatartrubbel svarar:
Käre Carl-Johan,
Usch så tråkig läsning! Vi lider med dig över dina föräldrars föråldrade syn på saker och ting. Precis som du skriver är det inget alternativ att göra slut. Du är kär i henne och hon gör dig lycklig, om dina föräldrar inte kan bortse från bakgrund, utbildning mm och istället se till det viktigaste, att hon gör dig lycklig, så vet vi inte vilka skruvar som är lösa på dem. Du får ursäkta våra hårda ord. Visst, de är dina föräldrar, men inte de som ska utstaka din framtid och bestämma hur du ska leva ditt liv. Den förmånen miste de när du fyllde 18, om du nu fyllt 18?! Sätt dig ner med dem och berätta hur du känner, att du faktiskt har tänkt att tillbringa resten av ditt liv med henne och om de inte kan acceptera det nu så får de helt enkelt lära sig eftersom du har bestämt dig. Enkelt och greit. Du ska göra det som gör dig lycklig och försöka slå dig fri från känslorna som dina föräldrar försöker pådyvla dig. De vill så väl men det blir så fel. Lycka till och hoppas att du står på dig!
Med kärlek
HT
Visar inlägg med etikett FAMILJ. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett FAMILJ. Visa alla inlägg
fredag 18 juni 2010
lördag 5 juni 2010
Våld i nära relationer
Hej,
Jag har en son på 22 år som varit tillsammans med en tjej i nästan ett år. Allt verkade bra i början men ganska snabbt märkte jag att han förändrades och att hon styrde och ställde ganska mycket. Min son som var en underbar kille med glimten i ögat och världens livsglädje är numera en hunsad liten kuf. Men det är dessvärre bara en del i en större helhet. Jag har under den senaste tiden börjat misstänka att hon slår honom. Känner mig helt förtvivlad och vet inte vad jag ska göra. Hjälp!
Mvh
orolig mamma
Hatartrubbel svarar:
Kära orolig mamma,
Vi förstår din oro och i det här fallet så kanske det inte är det lättaste att prata med din son om din oro för hans välbefinnande. Men det är nog ändå bäst att du gör det om du ska kunna gå vidare med ärendet och försöka få tillstånd någon form av hjälp åt honom. Hade det varit din dotter hade vi rått dig att kontakta en kvinnojour för att få råd och stöd. Dessvärre är det inte bara tjejer som blir slagna av sina killar även om det fortfarande är den vanligaste formen av våld i nära relationer. Det förekommer ju tyvärr att även tjejer slår sina killar/tjejer eller att killar slår sina killar. Huvudsaken är att du inte blundar för problemet då det är svårt för den utsatte att själv ta sig ur det destruktiva. Klart och tydligt är att även hans flickvän behöver hjälp för en människa som mår bra beter sig inte på det här viset. All lycka och styrka till dig!
Med kärlek
HT
Jag har en son på 22 år som varit tillsammans med en tjej i nästan ett år. Allt verkade bra i början men ganska snabbt märkte jag att han förändrades och att hon styrde och ställde ganska mycket. Min son som var en underbar kille med glimten i ögat och världens livsglädje är numera en hunsad liten kuf. Men det är dessvärre bara en del i en större helhet. Jag har under den senaste tiden börjat misstänka att hon slår honom. Känner mig helt förtvivlad och vet inte vad jag ska göra. Hjälp!
Mvh
orolig mamma
Hatartrubbel svarar:
Kära orolig mamma,
Vi förstår din oro och i det här fallet så kanske det inte är det lättaste att prata med din son om din oro för hans välbefinnande. Men det är nog ändå bäst att du gör det om du ska kunna gå vidare med ärendet och försöka få tillstånd någon form av hjälp åt honom. Hade det varit din dotter hade vi rått dig att kontakta en kvinnojour för att få råd och stöd. Dessvärre är det inte bara tjejer som blir slagna av sina killar även om det fortfarande är den vanligaste formen av våld i nära relationer. Det förekommer ju tyvärr att även tjejer slår sina killar/tjejer eller att killar slår sina killar. Huvudsaken är att du inte blundar för problemet då det är svårt för den utsatte att själv ta sig ur det destruktiva. Klart och tydligt är att även hans flickvän behöver hjälp för en människa som mår bra beter sig inte på det här viset. All lycka och styrka till dig!
Med kärlek
HT
fredag 4 juni 2010
När kärleken letar sig in i familjen
Tjena HT,
Jag har en lillasyster som är några år yngre än jag. Nu är det såhär att hon blivit kär i min bästa kompis och han i henne. Jag vill inte vara den som sabbar och förbjuder dem att vara tillsammans men samtidigt så känner jag mig lite smått obekväm i situationen. Hon är vuxen och får ta ansvar för sig själv men jag är ändå hennes storebror och känner att det finns risk att det blir skit av alltihop. Hur ego kan jag vara i den här sitsen?
Kram
Johan
Hatartrubbel svarar:
Käre Johan,
Du kan inte skydda din lillasyster in absurdum. Visst, det finns risk att din bästa polare sårar henne men den risken finns när vi går in i vilken relation som helst. Ta dig ett snack med dem om det hela och klargör hur du ser på saken för om ni snackar igenom saker och ting innan så är det lättare att det inte blir en massa tjafs. Vi misstänker att det är sexbiten samt just tjafs som kan uppstå i relationen som du känner dig lite kluven till. Pallar du inte att vara ett stöd för din polare eller din syster i den sitsen så klargör det redan från början så blir det nog bra ska du se. Kanske är det även att du helt plötsligt ska komma i andra hand som också det grämer dig lite. Så är det ju i alla fall, även om hans flickvän inte skulle vara din syster. Men kom ihåg att en flickvän inte ersätter ens vänner. Det är som att jämföra äpplen med päron. Det kan ju hända att de är menade för varandra och det kunde vara bra mycket värre än att ens svåger även är ens bästa polare. Eller har vi fel? Kör på och ge dem grönt ljus, fuckar de upp så får de ta konsekvenserna av det. Inte du.
Med kärlek
HT
Jag har en lillasyster som är några år yngre än jag. Nu är det såhär att hon blivit kär i min bästa kompis och han i henne. Jag vill inte vara den som sabbar och förbjuder dem att vara tillsammans men samtidigt så känner jag mig lite smått obekväm i situationen. Hon är vuxen och får ta ansvar för sig själv men jag är ändå hennes storebror och känner att det finns risk att det blir skit av alltihop. Hur ego kan jag vara i den här sitsen?
Kram
Johan
Hatartrubbel svarar:
Käre Johan,
Du kan inte skydda din lillasyster in absurdum. Visst, det finns risk att din bästa polare sårar henne men den risken finns när vi går in i vilken relation som helst. Ta dig ett snack med dem om det hela och klargör hur du ser på saken för om ni snackar igenom saker och ting innan så är det lättare att det inte blir en massa tjafs. Vi misstänker att det är sexbiten samt just tjafs som kan uppstå i relationen som du känner dig lite kluven till. Pallar du inte att vara ett stöd för din polare eller din syster i den sitsen så klargör det redan från början så blir det nog bra ska du se. Kanske är det även att du helt plötsligt ska komma i andra hand som också det grämer dig lite. Så är det ju i alla fall, även om hans flickvän inte skulle vara din syster. Men kom ihåg att en flickvän inte ersätter ens vänner. Det är som att jämföra äpplen med päron. Det kan ju hända att de är menade för varandra och det kunde vara bra mycket värre än att ens svåger även är ens bästa polare. Eller har vi fel? Kör på och ge dem grönt ljus, fuckar de upp så får de ta konsekvenserna av det. Inte du.
Med kärlek
HT
One step out of the closet
Tja,
Jag har försökt att bli kär i tjejer ett bra tag nu men inget händer. Har insett att jag helt enkelt gillar killar. Vet bara inte hur jag ska säga det till min familj och mina vänner. Är liksom rädd för hur de ska reagera. Hur kommer jag ut som gay och vad gör jag om de vänder mig ryggen? Är livrädd för det.
Kram
Kristoffer
Hatartrubbel svarar:
Käre Kristoffer,
Gud så härligt att du hittat hem. Känns det inte skönt att i alla fall erkänna för dig själv att det är just killar du gillar? I vissa fall så är det faktist så att familj och vänner bara går och avvaktar att en son/dotter/vän ska komma ut. I vissa fall så ställer kanske någon person helt fri från krusiduller frågan. I ditt fall så kan det ju vara så att de bara går och väntar på att du själv ska komma på det som de redan anat. Hur som så tycker vi att du ska fundera på om det är någon av dina vänner eller någon i din familj som du känner dig närmre. Eller så kanske det är någon som du känner är lättsam att prata med. Kommer ett lämpligt tillfälle så bara säg det. Kommer inget så försök då att leda in samtalet på något som gör att du får ett upplägg för smash. Du skriver att du är orolig över hur de ska reagera och du får nog förbereda dig på alla möjliga tänkbara reaktioner från din omgivning. Trots att det är 2010 så finns det ju dessvärre de som inte kan förhålla sig till HBT-personer. Vi tycker att du ska vara stolt över den du är. Om dina vänner eller din familj inte kan acceptera dig som du är så är de inte mycket till vänner. Familjen kanske är ett annat kapitel. Men det där med tiden brukar göra att även de mest könsstereotypa mammorna och papporna finner acceptans i den nya situationen. Se om det finns en HBT-förening där du bor, där finns det säkert någon som har egen erfarenhet som kan komma med lite tips och råd i frågan. Lycka till med steget ut ur garderoben!
Med kärlek
HT
Jag har försökt att bli kär i tjejer ett bra tag nu men inget händer. Har insett att jag helt enkelt gillar killar. Vet bara inte hur jag ska säga det till min familj och mina vänner. Är liksom rädd för hur de ska reagera. Hur kommer jag ut som gay och vad gör jag om de vänder mig ryggen? Är livrädd för det.
Kram
Kristoffer
Hatartrubbel svarar:
Käre Kristoffer,
Gud så härligt att du hittat hem. Känns det inte skönt att i alla fall erkänna för dig själv att det är just killar du gillar? I vissa fall så är det faktist så att familj och vänner bara går och avvaktar att en son/dotter/vän ska komma ut. I vissa fall så ställer kanske någon person helt fri från krusiduller frågan. I ditt fall så kan det ju vara så att de bara går och väntar på att du själv ska komma på det som de redan anat. Hur som så tycker vi att du ska fundera på om det är någon av dina vänner eller någon i din familj som du känner dig närmre. Eller så kanske det är någon som du känner är lättsam att prata med. Kommer ett lämpligt tillfälle så bara säg det. Kommer inget så försök då att leda in samtalet på något som gör att du får ett upplägg för smash. Du skriver att du är orolig över hur de ska reagera och du får nog förbereda dig på alla möjliga tänkbara reaktioner från din omgivning. Trots att det är 2010 så finns det ju dessvärre de som inte kan förhålla sig till HBT-personer. Vi tycker att du ska vara stolt över den du är. Om dina vänner eller din familj inte kan acceptera dig som du är så är de inte mycket till vänner. Familjen kanske är ett annat kapitel. Men det där med tiden brukar göra att även de mest könsstereotypa mammorna och papporna finner acceptans i den nya situationen. Se om det finns en HBT-förening där du bor, där finns det säkert någon som har egen erfarenhet som kan komma med lite tips och råd i frågan. Lycka till med steget ut ur garderoben!
Med kärlek
HT
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
